Jag har kommit på en ny sjukdom, ett nytt syndrom: mollynicerad, det innebär att man inte kan vara utan en viss person vid namn Molly Sandén. Jag ser Molly som en jättegod tårta. Man tar en bit och sen tar man en till för att den är så himla god. Så håller man på att proppa i sig massa bitar tills att man är mätt. Jag är fortfarande utsvulten. Tror att jag är lite Sandén-tokig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar