Som ni alla vet fyllde Molly tjugo år i tisdags. Jag vet att flera av er skickade gratulationer och presenter till henne. Men jag gav ingen present. Jag tänkte skicka en, men så började jag tänka på vad som hände förra året. Jag köpte en dyr present för flera hundra, skickade till skivbolaget. Och vad hände? Presenten kom inte fram. Posten hade slarvat bort det. Klart man blev ledsen, hade tagit pengar ur egen ficka och så fick hon det inte.
Var börjar jag?
Jag tror nog att de flesta har förstått hur mycket jag beundrar Molly. Annars skulle jag väl inte ha en blogg för henne. Men jag har nog aldrig skrivit med ord vad som gör henne speciell, varför jag bloggar och hur mycket hon förgyller mitt liv.
Jag vet att hon har fått en del nya fans med åren, mycket tack vare hennes medverkan i Melodifestivalen. Efter tävlingen jag nyligen hade förstod jag att många av er trodde hon fick sitt stora genombrott i Melodifestivalen 2009. Men det stora genombrottet kom tre år tidigare med Det Finaste Någon Kan få, i JESC 2006.
Det var där jag upptäckte henne. Jag brukar i vanliga fann inte se JESC, fast 2006 gjorde jag det. Jag vet inte varför. Jag minns att det var en otroligt varm sommar. Jag satt och zappade på tv:n en dag, och när jag kom till SVT hade Molly just börjat sjunga. Och jag föll direkt. Det första jag reagerade på är att hon var så ung och ändå hade en så otrolig röst.
Jag följde hennes väg fram till JESC och jag såg när Sverige fick sin bästa placering nånsin i JESC.
Sedan dess har jag inte kunnat släppa taget. Jag var fast. Jag är fast.
Året därpå fick hon en hit tillsammans med Ola. Och året efter det blev jag tagen över hennes version av Hallelujah. Ytterligare ett år hade gått och hon skulle tävla i Melodifestivalen. Med min förvåning slog hon ut BWO och gick direkt till final, där hon tyvärr kom på sista plats med ynka 2 poäng. Jag förbokade debutskivan och jag blev besatt av albumet. Jag lyssnade på "Samma Himmel" skivan tre-fem gånger om dagen i tre veckors tid.
Jag tror det var i September 2009 som Molly reste till Grekland. Hon hade bloggat hela sommaren och jag hade kommenterat vartenda inlägg. Jag var beroende av hennes blogg. Men när hon reste bloggade hon inte lika mycket, och jag kände en enorm saknad. Lite konstigt, för jag känner ju inte henne privat. Men saknaden, den minns jag än idag. Och det enda jag kände att jag kunde göra var att göra nåt för Molly. Men vad? Vad kunde jag göra för henne? Jag var ju beroende av hennes blogg, hon var i Grekland och jag saknade hennes knasiga inlägg. Och då föddes idén till fanbloggen.
Jag vet att min fanblogg inte är den bästa, det finns många bloggar som är så mycket bättre. Men det är ändå en blogg, och det är tanken som räknas.
Att jag skulle driva bloggen så länge jag gjort hade jag inte räknat med. Jag gjorde ett uppehåll med bloggen ett år, för jag hade tröttnat på att blogga och det hade hänt en del saker som gjorde att jag inte orkade. Jag kände mig utanför och var frustrerad över att någon hade betett sig illa mot mig och att alla behandlade den personen väldigt bra. Men det är historia nu. Jag vill inte gå in på vad som verkligen hände.
Jag har nog alltid varit lite förtjust i Molly. Jag behöver egentligen inte förklara vad som gör henne speciell. Det räcker med att lyssna på hennes musik, besöka hennes lite "knäppa" blogg och kolla hur hon ser ut. Jag behöver inte ens motivera varför hon är så bra.
Visst, jag köpte ingen present i år. Men även om det här kanske låter sjukt och kanske lite roligt kan man väl se den här fanbloggen som en present. Att jag faktiskt började blogga igen... Jag skulle velat köpa nåt, men som jag skrev, paketet kom bort hos Posten. Jag vågar inte ta den risken igen. Kanske någon annan gång, men inte nu.
Den här låten är för dig Molly. Det är en av dina låtar, fast nu bestämmer jag att den handlar om dig, för Molly Sandén är det finaste någon kan få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar